Det här har Undersköterskan redan förstått

logtext1Vi kallas för lågutbildade och är högutbildade, skillnaden är att vi inga betyg har från Universitet, vi har högskola mer från en Empirisk bakgrund. Empiri bygger på vetenskapliga undersökningar via iakttagelser från verkligheten, istället för vetenskapliga teorier och i förväg olika filosofiska resonemang. Som grund har vi många långa år i den traditionella skolan till undersköterska.

Det skrivs böcker om omvårdnad, bemötande och vår yrkesroll. Det som är påtagligt är att dessa böcker oftast skrivs av enskilda i annan yrkesroll med den traditionella högskolan bakom sig.
Jag har aldrig hört att den som fått sina böcker publicerade har givit en del av vinsten och erkännandet tillbaka till Undersköterskan.

Våra bibliotek är en aldrig sinande källa och där kan vi lära oss mycket, som undersköterska får vi sällan lönen att räcka till och böcker är en hisnande kostnad. Jag går ofta dit, det är en oas för stillhet och att förlora mig in i orden värld. En annans människas fantasi kan sända mig runt på jordens alla stigar. Böcker kan lära mig nya ord och ger min hjärna gymnastik.

Många av de vårdtagare vi möter är många år äldre, har en helt annan livshistoria bakom sig, än den vi en dag kommer att ha. Vi har olika minnen och från böcker kan jag bli påmind om gamla rim, ramsor som min mamma, mina mor- och farföräldrar en gång i tiden skojade och lärde mig. Hur många kommer ihåg den här och alla dess rörelser till: (Samtidigt ta på alla de delar som sägs.)

”Klappa runda kinden och sedan lilla magen.
Öga, öga, näsa, mun, hakan, pannan och kinden rund!
Öra, öra, nacke, hår. Hoppas lilla magen mår!”

Kan inte den här typen av reminiscenser även hjälpa till att, om inte skrämma bort, så tämja demensspöket i takt med att vi åldras och får sämre minne, eller få barnet att leka och trotsa sin rädsla?

Att läsa böcker har betydelse för vårt språk och med språket kan vi få utbildning, ett bättre liv för oss själva och för alla runt om oss. Alla vet detta, för de som tystas först i krig, konflikter är de som har språket och kan uttrycka sig. Jag har förstått vilken betydelse det här har för mitt yrke som undersköterska och jag vet att många nickar och håller med . För vilka är det som får gamla och sjuka att röra på sig och komma ihåg? Det är vi undersköterskor, som finns nära.
Vi ska känna oss stolta och glada över det valet vi en gång gjorde när vi gick vår utbildning. Det kan ingen ta ifrån oss.

Leave a reply