Är vi nöjda med lönen?

WOW…vilket coolt möte!
15 April, 2018
Vi har krav på er politiska makthavare!
28 May, 2018

Mellan år 1960 till 1975 minskade löneklyftan med 50%, det gick åt rätt håll. Lika villkor och jämställda löner.
Vi hade vad som kallades solidarisk lönepolitik. Då arbetades det för en välfärd för alla, ett socialförsäkringssystem som inte skulle lämna någon utanför. Klyftan mellan rika och fattiga skulle jämnas ut. Välfärden fick aldrig ifrågasättas eller konkurrensutsättas av privata intressen. Det var då det.

Sedan på 90-talet kom då de individuella lönerna. Nu ska vi alltså först 2028 kunna se en halvering av de Ojämställda lönerna. Det är ju lite att tänka på när Kommunal förhandlat en lönehöjning för undersköterskor på 2% i år. Om det då blir en 50% minskning av löneklyftan år 2028 återstår att se.

Det finns de som lyckats att höja sin lön gentemot sina kolleger, de finns förmodligen fler som alltid ligger under och får den absoluta minsta höjning av lönen. Förhandla om sin egen lön är även att kunna tala om hur bra jag är, hur mycket jag utvecklats och behöver för att komma vidare.

I en del fall ska det även vägas in hur duktig jag är på att rent ut sagt hålla käft. Hur jag ser brister och uppenbara fel men tiger om dessa exempelvis. Det är känt att ju mer utbildning du har desto tydligare framträder bristerna. Bara den kombinationen kan ju bli lönedumpning och en stigande tystnadskultur. Istället för att arbetsgivare omfamnar, lyssnar och diskuterar lösningar när påpekande görs.

Kanske höjs din lön just för att jämna ut skillnaderna och du redan har en låg lön. Inte pågrund av prestation, utveckling m.m.  Det kan innebära att de som då har flera års arbetsliv bakom sig får finna sig i den minsta höjningen. Om det är rättvist är upp till var och en att bedöma.

Jag ställde frågan till Kommunal på Twitter om det verkligen var sant att undersköterskor bara fick en 2% löneökning i år. Detta är deras svar.

Efter vad många liksom jag upplever är att alltsedan vi undersköterskor blev degraderade på 1990-talet och 75000 av oss fick sparken från vården och de individuella lönerna sjösattes har lönebilden i princip stått still. Det har inte varit någon reglering av vår yrkesprofession heller. Vilket skulle gjorts redan från början. Samtidigt gick det otroligt snabbt att få sjukvårdsbiträdes utbildningen reglerad, detta görs när vården skriker i kör om kompetensbrist.

Istället för att lägga krutet och se ett helhetsperspektiv och reglera undersköterskans utbildningen med utvecklingsstege som klättrar upp till en legitimation, Som prio ett! Med samarbete hade vi kommit mycket längre med detta. För väggen finns kvar mellan gymnasiet och högskolan som en broms för undersköterskor att utvecklas och kompetenshöjas i sin egen profession.

För sanningen är att Yrkeshögskolan för undersköterskor är en bra ide, dessvärre stannar den där som en bra ide, den är inte heller reglerad.
Dessutom ska vi ha en reglering med utveckling behövs möjligheten att YH görs om för undersköterskor till en egen vårdhögskola. Då blir det äkta högskolepoäng och det är ju det enda som räknas i akademikerSverige. För ingen marknadsför oss undersköterskor, inte heller marknadsförs de som specialiserat sig. Det som blir lidande är vår status och vår lönebild.

När det gäller individuell lönesättning började jag titta på vad forskning säger, för hur jag/ du och många fler säger är det ingen tyngd i. Det vet vi eller hur!? Men…har vi kunskap om fakta kan vi argumentera.

Enligt professor Jeffrey Pfeffer Som forskat kring detta, menar att: Ska systemet fungera, krävs det en löneökning på minimum 7,1% då kan den höja vår motivationen, ska vi även nå den största effekten blir det 14%.

Han säger vidare “Lönen som styrmedel är komplicerat, pga att en utebliven belöning blir till en bestraffning = sänkt motivation”. Även andra som då tittat närmare och forskat på detta om individuell lönesättning drar samma slutsatser.

Jag sammanfattar kort vad olika forskare har att säga kring individuell lönesättning.

A. Kohn Belöna väl, se därefter till
att medarbetarna trivs så bra på jobbet att de glömmer lönen!

J. Pfeffer Lönen som styrmedel är komplicerat, pga att en utebliven belöning blir till en bestraffning =
sänkt motivation.

D. Pink: Att få organisationens förtroende, att få möjlighet att bli bättre på sitt arbete, samt att ingå i ett meningsfullt sammanhang är viktiga motivatorer

J. Shaw: Begränsad effekt av små belopp och över tid.

Theresa Amabile Harward Business School: Yttre belöningar och bestraffningar kan fungera utmärkt som motivatorer på algoritmiska uppgifter (typ industrin med givna rutiner). Men är de motiverande när man står inför problemställningar som kräver kreativitet eller inte har givna svar. (En undersköterska kan ställas inför över 100 olika behov och olika problem varje arbetspass)

Så hur många av oss har fått upp lönen med 7,1%-14%, undrar om vi fått upp den så pass mycket alltsedan den individuella lönesättningen genomfördes på 1990-talet.Vi behöver ta ett gigantiskt kliv framåt och ta bort en lönebild som betraktas som lagom för vad är lagom egentligen när hyran, maten kollektivresande stiger i kostnader samtidigt som vår lagomlön inte håller samma takt!
Hur motiverade känner vi oss efter årets 2% löneförhöjning?

Tariff modellen är ju en väg att gå, då blir det lön efter utbildning, specialiseringar, arbetsår och erfarenhet. Ovanpå det kan ansvarsområden ge extra klirr.
För att det ska fungera behövs regel om att ingen under undersköterskeutbildning får utföra HSL uppgifter. Mycket märkligt att INTE denna regel finns redan!

Vad jag önskar nu är att ni kommer ihåg den här texten om ni har kortare tid från ni tog studenten och längre till pension. För det är ett elände att upptäcka vid pension att lönen stått still och jämställda löner är bara snack och liten verkstad. För framtiden som pensionär efter 30-40 år i yrkesprofessionen undersköterska kan enkelt sammanfattas med ett ord, FATTIG!

Frågan kvarstår om för eller emot den individuella lönesättningen.!?

Hur infekterad är en diskussion om individuell lönesättning, och för vem/vilka blir det en diskussion som dör innan den påbörjats? Hur stor del i den eskalerande tystnadskulturen har de in individuella lönesättningen? Funderingar jag får när jag ska ta ställning för eller emot. För av någon anledning finns inget ”kanske” i denna fråga!

1 Comment

  1. Nina says:

    Mitt arbete ska göra mig självförsörjande, det är den som ska ge mig frihet. Den ska försörja mina barn under uppväxten, ge oss mat på bordet och ett bra hem. Min lön räcker inte till allt detta. Utan jag får prioritera. Tack för inlägget jag har lika lång från studenten till pension och ser sammanhanget nu. Hur kan Kommunal påstå att flertalet är för individuell lönesättning om de inte samtidigt förklarar skillnaden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.