Ensamhet skulle vara kriminellt!

ensamMånga av våra äldre har ett lidande som heter ensamhet, även i vårt samhälle där närhet och tillhörighet borde vara det vi strävar efter enbart blir vackra ord på ett papper.’

Fler väljer att få sin vård och omsorg i hemmet, med det följer oftast en ensamhet som lägger sig som en unken filt över valet. Samtidigt kan ensamheten upplevas med samma styrka på våra olika boendeformer.

Vi pratar lite smått lite lågmält om den meningsfulla dagen.Hur ska vi nå dit när samtidigt regler,
politiska beslut och reformer många gånger sätter krokben för just det.
Undersköterskor runt om i landet springer sina ben av sig och vi ges inte utrymmet för att arbeta på det sätt som kan bjuda våra äldre och sjuka ett smörgåsbord tillagad av ingredienser från KASAM

Vi bor i ett land där 40 procent av alla äldre i perioder lider av ensamhet. Ett land som byggt in ensamheten,
segregationen mellan åldrar i vår samhällsstruktur. Samtidigt ska anhöriga ta hand om de sina och
lägga sina egna liv åt sidan.
Vi ska som anhörig ta hand om våra sjuka och äldre, samtidigt ställer samma samhälle krav på att varje medborgare ska vara självförsörjande, göra karriär och fostra barn

Verkligheten som våra äldre lever i behöver gnistrande fyrverkerier, modiga politiker och undersköterskor som med sin speciella kompetens har förmågan att omsätta och bemöta dagen
tillsammans med sina sjuka och äldre. Personal finns med rätt utbildning det som dessvärre saknas är arbetsgivare som har förmågan att se bortom vinster i pengar utan mer se till måendet i sig som den högsta vinsten.

Jag lyssnade på P1 lyssnare för ett tag sedan och en äldre kvinna ringde in, hennes önskan är inte svår att tillmötesgå, hon vill ha en anledning varje dag att klä sig, göra sig fin och förslaget ser jag som strålande. I området hon bor i finns en skola där vill hon tillsammans med barnen och ungdomarna äta sin lunch varje dag.
Hon vill helt enkelt ha lite unga polare att äta med, umgås och känna att hon lever, Hon finns och det betyder något. Det skulle bli en anledning att sätta på sig kläder varje dag, kamma sig och kanske sätta lite rött på läpparna.
Kvinnan berättar hur trist, tråkigt och meningslöst det är att äta på hemmet ­utan sällskap, personalen som levererar maten hinner ju aldrig stanna.Hon vill helt enkelt ha lite buller och unga människor runt sig.
Visst har detta prövats i några få kommuner men inte fullt ut.

Det här kan väcka en förståelse för hur det är att bli äldre, de äldre kan få insyn i hur svårt det ibland kan vara att vara ung, De stora klyftorna kräver större lösningar.
I väntan på dessa kan väl ändå de som önskar slippa äta sin mat i ensamhet och
dömas på grund av ålder till isolering. Detta lilla kan vi väl ändå fixa!?

När vi undersköterskor slåss om våra rättigheter är det alltid med tankar kring hur vi kan göra varandra bättre och tillvaron skönare med fyrverkerier för de som vi tar hand om.

Leave a reply